Vi var åtta barn som tog oss till Liabacken. Vi upplevde och funderade över hur det är att inte se. Hur känns det att ha en tratt runt huvudet, som en hund som är skadad.
Masken Lubbe kom på besök, med en burk. Där blev vår snäcka större i. Oj!
Vi fann en död fågel!
"Den har bråkat med en annan. Den har nog också dött nån annan stans."
"Vi kan gräva ett hål."
"Ja vi kan begrava den. Då är det att man lägger den under jorden."
"Den har nog flugit in i en gren och dog."
" Kanske den har suttit på Bergatrollets huvud och så skakade han på det och trillade ner och var död."
"Jag undrar hur benen känns?"
"Den kan aldrig i livet leva igen."
" när vi blir döda blir vi en fågel. Man blir ett djur då."
Ja funderingarna var många och vi tycker och tänker olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar